Milda pasteller eller DJÄVULSKT ELDIGT...

En perennrabatt kan se ut nästan hur som helst. Den kan ringla sig fram under träd och buskar, ligga som en rund cirkel mitt på gräsmattan eller kanske breda ut sig i stora fält i nästan hela din trädgård. Det hela handlar ju om vad du vill uppnå med planteringen, tycke och smak och hur mycket tid du är beredd att lägga ner.

En hållbar och fungerande plantering kräver att du sätter rätt växt på rätt plats. Du vill ju att blommorna ska trivas och inte bara överleva. Det finns perenner och prydnadsgräs för alla trädgårdar och alla typer av jordar. Stora praktperenner som t ex riddarsporrar, storvuxna prydnadsgräs, höstastrar eller stormhattar är vanligtvis de som är mest krävande. Näringsrik, luftig jord, soligt läge och regelbunden gödning och vatten fordras för att de inte ska bli småvuxna och tyna bort. Ytterligheten är de solälskande växterna som klarar torra och sandiga jordar utan gödsel och kompost. Alla planteringar kräver en vårdande hand, mer eller mindre, den helt skötselfria träd­gården finns endast i våra drömmar.

Form och storlek
Det finns alltså inget facit över hur en rabatt kan se ut, hur stor den ska vara, vilken form den ska ha (kvadratisk, rektangulär, oval oregelbunden etc) eller var den ska ligga i trädgården. Det allra vanligaste är att man placerar en väl avgränsad rabatt intill utrymmen där man vistas dagligen eller där man vill att det ska se extra fint ut, t ex intill sittplatsen eller framför huset. Ytan beror ju på vilken typ av plantering man vill ha och hur stor din trädgård är.

Ängslik eller traditionell
Har man en långsmal rabatt längst med ett hus eller kanske med en häck som bakgrund bör de högsta perennerna på klassiskt manér komma längst bak, mellanhöga i mitten och lägre kantväxter i framkant. På det viset får alla växterna visa upp sig. De berömda engelska rabatterna är breda(3-5 m) och långa, då kan man plantera fler plantor av samma sort och låta samma växter återkomma flera gånger i samma rabatt. På det viset bildas en rytm och risken för ’plottrighet’ minimeras. Här kan även mindre buskar och klätterväxter få en plats. Men för all del, i en villaträdgård kan det räcka med någon kvadratmeter eller två...Välj det du tycker är vackert. Är man typen som gärna vill experimentera ska du prova en plantering med en mer naturlig prägel och satsa på lite större ytor. Gräv upp delar av gräsmattan och plantera av hjärtans lust! Varva lite högre växter med lägre vävande och marktäckare perenner, prydnadsgräs och blomsterlök och du får en fantastisk blomsterväv. Använd helst en bas av tåliga och pålitliga perenner, prova sedan att sätta in nyheter och dagsländor.

Svalt och elegant, milda pasteller eller djävulskt eldigt
Vilken stil föredrar du? En sober rabatt med svala toner av grått, vitt och lila där endast några få formstarka växter får dominera eller många växter med lite olika växtsätt och former där kanske ett färgtema håller samman hela kompositionen? Ett tema behövs vanligtvis för att få lite ordning och struktur på det hela. En rabatt med växter i olika milda pasteller är enklast att lyckas med. Kombinera gärna olika rosa och lila nyanser med stänk av vitt som lyser upp rabatten. Perenner med grått bladverk som t ex olika malört och lammöra lugnar ner och ger en alldeles säregen prägel till kompositionen. Det häftigaste jag sett är en plantering framför en svart bakgrund (husvägg, plank) med blommor och blad i eldröda, orange och svartröda nyanser framför. Kryddat med några stänk av knalligt gult och du har fått dig en uppiggande, djävulskt, eldig liten komposition att gotta dig med i kvällssolen.

Monas rabatt-tips!
Pastell Aklejor, solhattar, riddarsporrar,anis-ört, astrar, blåklockor, stjärnflockor, kärleks-ört, pioner, violer, orientalisk vallmo och framförallt nävor.
Eldigt Röllikor, dagliljor, höstöga, solhattar, solbrudar, eldtörel, solvändor, dagögon, alunrot, strålrudbeckia, klippstånds, fackelliljor, purpursalvia, kopparstarr, mörkt ormskägg. Komplettera med utplanteringsväxter som svartröda dahlior, knallröda kannor och populära bladväxterna syddracena och nyzeeländskt lin.

Text och foto: Mona Wembling