Trädgården på Österlen

Trädgårdsdesignern, författaren och programledaren Peter Englander från Apotekarns Trädgård i Simrishamn visar oss tre härliga trädgårdar ur TV-programmet Trädgårdstoppen – och ger många bra tips.

Först ut är den pyttelilla mormorsträdgården på Österlen. Sen visar Peter hur Leila skapade en prunkande trädgård på rekordfart och till sist norrlandsträdgården som hittat sin inspiration från Madeira. Läs och njut!

Britts trädgård i Baskemölla på det fagra Österlen är gammal, pytteliten och väldigt prunkande. Det är en riktig mormors­trädgård, en lummig djungel av rankande rosor, pastelliga perenner och krumma fruktträd.

Det allra första som slår mig när jag möter Britt vid grinden till den lilla trädgården är att växterna gör lite som de själva vill. Mängder av lupiner, aklejor, blåklockor och smultron har helt enkelt hoppat över den låga stengärdsgården och spritt sin fägring utanför trädgården. Det har hänt mer än en gång att förbipasserande plockat sig en bukett. Britt berättar att förre ärkebiskopen som har sommarhus en bit bort tycker att vägen borde döpas om till Lupinvägen.
När vi kliver in i den lilla trädgården är det så trångt att vi både tvingas gå på rad för att inte trampa ner alla blommor som väller ut på den minimala gräsmattan och huka oss för att inte få en klase rosor i pannan. Överallt uppenbaras sköna kombinationer av gammeldags växter. Fluffiga, blekvita doftpioner omfamnas av pastellblå sjok av nepeta, sirliga aklejor samsas med burriga aklejrutor och längs fasaden trängs rosor, hibiskus och ännu fler pioner. När jag frågar Britt hur hon tänkt, svarar hon att hon inte tänkt alls.

 – Visst komponerar jag lite grann, men det mesta bestämmer växterna själva. De gifter sig helt enkelt med varandra, säger hon med där leendet man bara ser hos riktigt nöjda trädgårdsägare.

Karaktärsväxter ger harmoni
Som i alla riktigt bra trädgårdar finns det ett par karaktärsväxter som ständigt återkommer och skapar samstämmighet och harmoni. I Britts trädgård är det rosor och pioner som ledsagar i perennernas virrvarr. Ovanför den österlenblå köksdörren hivar sig två rosa klätterrosor från var sitt håll och möts som i en kyss, samtidigt som de bildar ett skuggande farstutak till det lilla huset. Och framför trappan glimmar en blekrosa pion med gigantiska doftande blommor. Den ser nästan ut som en bakelse och jag får lust och ta en tugga, men vågar inte eftersom Britt hänger över mig.

Skugga är ett vackert inslag
Ett annat kännetecken för en riktig mormorsträdgård är att man blandar nyttoväxter och prydnadsväxter. Följaktligen hittar jag vinbärsbuskar, smultron, kryddor utslängda huller om buller bland allt det blommande. På den putsade västerfasaden kivas en taggfri björnbärsranka med ett kinesiskt vinhallon, båda delvis insnärjda i en mörkrosa klätterros. Framför det välsmakande står en stenbänk i skuggan under ett gammalt päronträd. Vi slår oss ner ett ögonblick och när jag kikar ut över Britts lummiga trädgård ser jag att just skuggan är ständigt närvarande. Skugga är verkligen ett vackert inslag i det gröna, särskilt när solstrålarna nätt och jämt tar sig igenom trädens kronor och reduceras till dansande ljusknippen på marken. Vi solälskande svenskar måste bli bättre på skugga.

En liten historia för varje blomma
När vi promenerar vidare lyssnar jag på Britt. Hon har en liten historia för varje blomma. Hon berättar att hennes allra första ros var ’Louise Odier’, som hon och hennes man planterade i början av 70-talet som en blommande häck längs tomtgränsen. Den finns kvar än idag och det slår mig att gammeldags växter är både långlivade och stryktåliga.  
När jag frågar Britt hur hennes intresse började får jag svaret att hon alltid varit intresserad av trädgård, ända sedan hon var liten. Hon måttar med handen en bit över gräsmattan för att visa hur liten hon var.
– Jag och min syster hade var sin liten täppa där vi odlade blommor, säger hon drömmande och fortsätter:
– En vår fick vi några dahliaknölar av mamma. Min systers blev jättefina, men mina kom inte upp. Bara för ett par år sedan berättade min syster att hon grävt upp mina och satt i sin rabatt. När jag frågar Britt om hon förlåtit sin syster får jag svaret att hon själv ändå dragit längsta strået, eftersom hennes trädgård nu, sextio år senare, är mycket snyggare än systerns. Och när jag

Fem snabba tips för mormorsträdgården
• Klä in husfasaden med klätterrosor. Det skapar romantik och gör att huset känns äldre och det är precis det vi är på jakt efter.
• Glöm noggranna färgscheman och planteringsplaner. Låt det bli lite som det blir. Blanda ätbara växter med dekorativa och plantera tätt så slipper du ogräs.
• Anlägg mjukt böljande grusgångar. Ge gräsmattan en organisk form, omgiven av blommande perenner som väller ut över det gröna.
• Behåll till varje pris gamla träd och buskar. Om du inte har några, plantera nya. Låt även ett dött träd
stå kvar. Plantera en klätterros som får kasta sig uppför stammen och bilda en ny blommande krona.
• Välj växter som doftar. Rosor och pioner är inte bara vackra tillsammans utan fyller hela trädgården med underbara dofter.

Text Peter Englander  
Foto Peter Carlsson