Leilas rekordsnabba trädgård

När jag svänger in med Trädgårdstoppenbilen på Leilas gård Jansro strax utanför Kivik på det fagra Österlen vet jag en sak i förväg. I den här trädgården har det gått undan. Här har Leila skapat ett blomstrande paradis på knappa fyra år. Det är inte utan att jag brinner av iver att få höra hur Leila har fått till sin superrappa trädgård.

Leilas trädgård är både gammal och ny. Den gamla delen ligger söder om huset och omhägnas på skånskt vis av en stengärdsgård, som i sin tur är invaderad av blankbladig murgröna. Den vita putsade längan med sina engelskt röda fönster och dörrar omfamnas av rankande rosor. Det är lummigt, romantiskt och väldigt österlenskt.
 

När Leila och hennes mamma flyttade hit från Dalarna för knappt fyra år sedan gjorde man en klimatresa av kaliber. Här innanför värmande tegelfasader på den fyrlängade innergården skulle hon göra allt det där hon tidigare inte ens kunnat drömma om.

”Bara en sådan sak som att kunna odla engelska Austinrosor”, säger hon med det euforiska ansiktsuttryck som bara kan ses hos en trädgårdsmänniska som just kapat en handfull odlingszoner i sitt trädgårdsliv.

Livet kretsar kring trädet
Den fyrlängade innergården är belagd med askgrå kullersten. Fasaderna består av handslaget tegel i terrakottaröda nyanser och upp överallt kastar sig ljusrosa och aprikosmilda rosor. Mot den varma tegelväggen i den sista västersolen reser sig ett persikoträd över hängrännan och lägger sitt gröna bladverk över ett korrugerat tak silvergrå eternit.


Hela innergården svämmar över i frodig, lummig blomsterromantik och det ser helt fantastiskt ut. Vad Leila gjort som är så bra är att hon utan att tveka planterat ett tulpanträd mitt på innergården. Vi svenskar brukar vara lite räddhågsna och hålla oss till trädgårdens ytterkanter när vi planterar stort. Leilas vårdträd kommer inte bara att skapa höjd och lummighet, utan kommer också vara det centrum som livet på innergården kretsar kring. Runt trädet växer en buxbomsrundel och ytterligare fyra parterrer skapar tillsammans den klassiska korsgången, där fyra stigar symboliserar de fyra floderna Gihon, Tigris, Eufrat och Pishon, som leder in mot paradiset, i det här fallet symboliserat av Leilas tulpanträd.

Buxbomsparterrerna svämmar över av perenner i pastelliga färgtoner: högresta riddarsporrar, knubbiga nävor, soliga lavendelsnår, doftande höstflox och isblå bolltistlar.

Längs de blå stolparna slingrar sig myskrosor och klätterrosor.

Allt handlar om jorden!
När jag frågar Leila hur ända in i Norden hon lyckats få till detta paradisiska blomsterhav på så kort tid får jag veta att allt handlar om jorden. Och vattnet. Leila berättar om minigrävaren som grävde på djupet och alla skottkärror med harpad matjord som hon själv rullade in.

All slit som man kan lägga på att djupgräva och jordförbättra före plantering betalar sig i tid, berättar Leila. Jag förstår på en pelargonröd sekund att det i Leilas lilla kropp finns en okuvlig styrka och inte så lite envishet.

Ett annat sätt att rappa på en trädgård, skapa höjd och lummighet är att bygga en pergola. För den otålige är den en genialisk konstruktion. Ett träd tar många år på sig innan man kan sitta i skuggan under trädkronan. Leila byggde sin pergola på en helg. Längs de blå stolparna slingrar sig myskrosorna ’Gislaine de feligonde’ och ’Buff Beauty’ tillsammans med den moderna klätterrosen ’Alchymist’, alla tre med en överdådigt vacker blomning i svagt rosa, gula, aprikostonade färger med inslag av lax och koppar.

En slags marsipanbakelse
Den enda rosen på innergården som kan konkurrera med pergolans lyxiga är Leilas bakelseros. Jag kallar den så eftersom jag omgående får en känsla av något slags marsipanbakelse. Egentligen vill jag bara ta en tugga, men vågar inte eftersom Leila står alldeles bredvid. Vad heter då rosen egentligen? När Leila berättar att den heter Eden blir jag inte minsta förvånad. För nog har Leila skapat en lustgård till sig själv och sin Eden. 
Egentligen är detta ett bra slut på historien om Leila, men det finns en liten knorr som jag inte kan låta bli att berätta. När jag skriver dessa rader har Leila flyttat från sin gård. Hon är redan i gång med nästa trädgårdsprojekt. Den här gången är det en kvarn i Skillinge, strax söder om Simrishamn som fått Leilas uppmärksamhet. Hon vet precis hur hon ska terrassera de ogräsbemängda sluttningarna runt kvarnen med utsikt över det lilla fiskeläget. Och snabbt ska det gå, tänker jag, när jag ser ivern i Leilas ögon.
 

Fem rappa tips! – Sätt fart på din trädgård!

1. Börja med att plantera häckar och träd. Utan skugga och insynsskydd står du dig slätt. Välj snabbväxande sorter. Fråga plantskolan om priser på olika storlekar. Låt plånboken och tålamodet bråka en stund, innan du slår till.

2. Förbered jorden genom att gräva djupt, så långt du orkar, minst tre spadtag och luckra i botten med en grep. Blanda din gamla jord med torv, kompost och grus. Tillför också lite kogödsel (köppåse) och när du planterar och någon skopa benmjöl.

3. När träden, buskarna och häckarna är planterade måste du vattna, vattna och återigen vattna. Det är ingen idé att skvätta lite då och då. Sällan och mycket är melodin. Vattnet måste helt enkelt tränga ner under rotklumpen för att gör nytta.

4. Bygg en pergola. Det finns inget snabbare sätt att skapa rumskänsla, skugga och höjd i trädgården. Om du vill ha rekordsnabb tillväxt så planterar du bokharabinda, som är snabbast av alla klättrare.

5. Rensa ogräs. För att rappa på alla dina träd, buskar och blommor måste du erbjuda en konkurrensfri jord att växa i. Rensa två gånger före midsommar så blir det inte så mycket senare under säsongen. Lägg en markduk under häcken och ös på ett lager täckbark. Då behåller jorden fuktigheten bättre och ogräset kan fara någon annanstans.

Text: Peter Englander
Foto: Peter Carlsson